Temat "Politisk höst 2011" är indelat i tre projekt

• "Att dressera en statsminister"
• "Jag är Federley"
• "Palme, Pettson & Politiken"

På detta sätt vill vi inleda den repertoar som vi kallar "Politisk höst 2011". Händelserna i Norge fick oss alla att omformulera vår syn på oss själva. Där fanns fler frågor än svar. Men när den första chocken lagt sig började en kontext framträda, ett sammanhang som skrämmer oss lika mycket som vi skräms av de tankar som snurrar i en mördares huvud. Vi oroas av Fredrik Reinfeldts oförmåga att visa känslor på ett tillräckligt sätt, kanske på grund av rädsla för att göra en PR-miss. Likväl som attentatet på Drottninggatan vid juletid då man avvaktar utredning, för att vara säker på att man säger de rätta orden. Likväl som Håkan Juholt som decimerar våra nordafrikanska medmänniskors längtan efter frihet och respekt till att handla om huruvida vi inom budgetramarna har råd med tre eller fyra flygplan. VI oroas av att det likväl som idag, precis som i juli, precis som 1986, precis som på Tunnelgatan, precis som några hundra meter därifrån på Drottninggatan, precis som i Oslo, precis som i Libyen, finns någon som mördar den som har en vision.

 Så lite vi ibland förstår av den uppgift som har givits oss, konsten att vara människa. För den är inte lätt. Vi kastas in i ett sammanhang som vi inte har valt, i en tid vi inte förstår och sen är det vår uppgift att göra det bästa av det. På vilket är det ingen som vet, varför kan vi heller aldrig begripa- Och en dag går ridån plötsligt ner. Livet är en teater, med alla de roller vi måste spela. Vissa spelar dem illa, andra spelar dem med innerlighet. Ungefär som att allt bara är en lek, som på teatern. Vaför är då denna lek så viktig för oss människor? Jo, för att det är där vi utforskar livet. Livet som vi människor känner det, med alla de ändlösa situationer som vi valt, och dem vi inte valt.

Men ibland räcker inte leken riktigt till. För ibland drabbas vi av det vi kallar allvar. Och då är behovet av styrka stort. Inte behovet att visa sig stark, utan mänsklig. Då söker vi alla efter de ord som människorna i årtusenden kallat kärlek. För det är det finaste en människa kan ge.

Det var en otäck dag, den där 22 juli 2011, mitt i sin vackraste sommarprakt. Men löven föll hastigt denna höst, och tystnaden lade sig över vår nation. Det är de politiska höstlöven. För snart ska hösten komma. Snart ska löven falla. Den politiska hösten är nära. Snart har det sista lövet fallit...