PALME, PETTSON & POLITIKEN
Ett teaterprojekt om det politiska klimatet, den politiska praktiken och det demokratiska engagemanget. Föreställningen handlar egentligen inte om Palme utan vill tillsammans med publiken reflektera över känslorna, engagemanget och visionerna som Palme lät styra den politiska diskussionen. Det handlar om fantasi och solidaritet, framtidstro och kampen för fred och rättvisa och hur det kan komma sig att politiken blivit en teaterförställning med manus av utredningsexperter, i regi av PR-konsulter, TV-bilder i de politiska huvudrollerna och med folket som statister. Det handlar om varför någon mördar den som bryr sig?
Då folken i Nordafrika reser sig, och riskerar livet i kampen för människovärdet. Då de reser sig mot förtrycket och ropar till Europa ”Se på oss! Vi vill göra som ni har gjort. Vi vill störta våra tyranner och styra våra länder själva”. Då möts de av tystnad. Där Juholt reagerar med försik-tighet och tveksamhet hade Palme antagligen gett sitt reservationslösa stöd. Men återigen, det handlar inte om Palme. Det handlar om oss. Men det handlar om den syn på politik som Palme stod för. Solidariteten människor emellan. Framtidstron. Kampen för fred och kampen mot orättvisan. Varför är Palme relevant för oss idag? Det har gått 25 år sedan skotten på Sveavägen, mordfrå-gan har debatterats i tusentals tv-timmar, i hundratals böcker och i oräkneliga tidningsartiklar. Varför då göra en föreställning om Olof Palme? Jo, för att den här föreställningen handlar inte om Palme. Den handlar om idag. Om politiken här och nu. När Gaddafi slaktar sitt eget folk tän-ker Juholt först och främst på den egna partipolitiken. När ungdomar mördas urskillningslöst på Utöya ligger Fredrik Reinfeldt lågt, till synes mest rädd för att göra bort sig. Politik är teater. Men dagens huvudrollsinnehavare spelar inte sina roller lika väl som Palme gjorde. De tycks oförmögna att leva upp till de krav på statsmannamässigt beteende som ställs på en ledare i krissituationer. Hur kommer det sig att Fredrik Reinfeldt inte vågar visa öppet vad han känner inför offren vid Utöya? Varför är han instängd in bilden av sig själv som en man som enbart är rationell? En rationell man kanske anser att känslor är överflödiga. Inga tårar ger de döda livet åter. Men tårarna är inte för de döda. Utan för de levande. För de anhöriga, för folket som är i chock. För människorna som söker ett ledarskap i krisstunder. Och det är en roll en statsminister måste spela i svåra situationer. Palme hade antagligen förstått detta. Det är på detta sätt vi närmar oss honom i denna föreställning.
Denna nyskrivna monolog på två med musikaliska inslag, är en betraktelse och en kommentar till det som är Olof Palme, här och nu! Medverkan: Leo Spauls och Niclas Strand.
Iscensättningen är planerad till vintern 2012.
